Rosé

Det ar sa varmt sa man riskerar att svimma nar man gar utanfor dorren, ar pa kontoret, hemma..ja faktiskt var man an befinner sig. Ganska jobbigt. Da kommer raddningen: Rosévin. Min nya stora karlek. Kommer faktiskt att aka till franska rivieran den 9 augusti just for att spionera pa hur de gor dessa underbara viner. Det blir nog Bandol-omradet men forhoppningsvis kan jag ta en svang aven till Chateauneuf-de-Pape omradet for deras underbara roda (mina favoriter, aven i sommarvarmen).

Igar avnjot jag ett glas Toskanskt rosé pa "min" vinbar. "Rocca di Montegrossi" gjort pa Sangiovese druvor. Det har en stark rosa-rod farg, inte alls som de lite mesiga blekrosa fransoserna (som jag alskar over allt annat), har en volymprocent pa 14,5 ° och kan darfor ge lite svag huvudvark tyvarr men dricker man vatten som en kamel och gar hem i god tid sa har man fortfarande en chans att komma till jobbet dagen efter i ett nagolunda gott skick (oj, italienskan har gjort mig till en expert i langa meningsbyggnader..).

Fortsatter jobba, svettas och kampa for att komunicera mitt vin medans jag drommer mig bort till de underbara rosafargade floderna som vantar pa mig efter nasta vecka.

Solaia

Harom veckan blev jag inbjuden av en av mina gamla kollegor pa vinbaren att medverka i en vinprovning av det mytomspunna vinet Solaia. Han ringde , som vanligt, i sista minuten och det ar i sadana fall som det ar ganska bra att inte ha ett fullspackat schema for vem skulle vilja missa en sadan tillstallning?

Vi hade fyra olika argangar, 2003, 2001, 1999 och 1993 uppradade pa bordet pa den (inte sa klassiska) resturangen "La Birreria Centrale", som ju faktiskt ar ett ol-hak egentligen. Men, men, det ar bagateller man far leva med.

Solaia abbinerat med Bayerska korvar och flaskben ar kanske inte det optimala sa jag (vegetarian) at ost och gronsaker. Inte sa dumt med osten, men enligt mig ar ett sadant stort vin till for att avnjutas "solo" och allena.

2001 var fantastisk (sarskilt efter att ha avsmakat 2003:an's lite trakigt kokta toner av marmellad och overmogen frukt) och jag kan se en lang framtid for det vinet, om det konserveras pa ratt satt. det vill saga, liggandes i en vinkallare med ratt temperatur och luftfuktighet.

1999 hade utvecklats till en riktigt mogen man. Trofast och stabil. Nagon man vet man kan lita pa aven i det langa loppet. Detta blev sedan an en gang konstaterat nar det blev dags for argang 1993. Jag personligen skulle pasta att det kommit till sin perfekta mognad och darmed saga att 15 ar av lagring pa flaska ar perfekt for en bra argang som 1993.

Nej, nu ar det slut pa min bloggpaus pa kontoret och 2000 samtal med tidningar vantar pa mig..

A presto!