Sjoborrar- en specialité

For forsta gangen i mitt liv smakar jag dessa konstig djur som lever mesta delen av sitt liv langs havskusten med ett stadigt grepp om en klippa.

Tre runda, muskiga man med sjalar pa huvudena och smutsigt orangefargade vita linnen motte oss i ingangen till “Ricciolandia” (“riccio” pa italienska betyder sjoborre) en resturang langs den Salentanska kusten som slingrar sig mella Bari och Brindisi. Sjoborrarna (fortfarande levande) delades i tva med stora piratknivar och bara hander. Mannen verkade inte kanna ett dugg nar de vassa taggarna borrdes in i deras laderliknande hud.

Inuti dessa konstiga djur ar det som rander av orange eller vitt kladd och en liten del havsvatten. Man tar en bit av den mjuka delen av det apulianska brodet (bakat i stenugn och innehaller salt till skillnad fran det toskanska) och groper ut smeten ur skalen. Det smakar mycket hav, salt och liknar kanske den rora man kan hitta i krabborna (eller ar det kanske fargen som lurar mig?). Det ar inte mycket mat i de stackars svarta piggbollarna och egenligen ater man ju mest brod. De riktiga sjoborre gormanderna kan ata mellan 80 och 100 stycken utan problem.