vinjournalistik

I onsdags presenterades en av de mer prestigefyllde guiderna for resturanger och vin i Italien, "Le Guide del Espresso".

Det ar allmant kannt att journalister ar inbjudna pa middagar och evenemang pa vingardar och restauranger for att de sedan ska skriva om dessa. Det ar en del av det jobb jag nu gor; komunikation for evenemang och vingardar. En stor del bestar i att organisera middagar och bjuda in journalister till dessa. Jag undrar ofta om detta ar etiskt ratt. Jag har svart att tro att det skulle kunna handa i Sverige aven om jag lart mig att korruption finns pa alla mojliga och omojliga stallen.

Det som mest oroar mig ar nar dessa viktiga ledande guider, som sa manga restauranger och passionerade foljer som religosa kristna foljer bibeln, recenserar utefter antalet flaskor skickade eller middagar betalade.

Om jag inte minns fel ar det oetiskt om inte olagligt att en journalist tar emot mutor pa detta satt. Var tog neutraliteten och objektiviteten vagen? Det var vad hela journalistikutbildningen handlade om i Sverige, har ar det viktigare att kanna till politiken och historien (sjalvklart valdigt viktiga amnen) i landet an sjalva yrkesetiken.

For att inte bli bitter galler det att halla i bakhuvudet att alla journalister ar subjektiva och guidade nar de skriver och guidar andra genom denna komplexa varld av information och disinformation. Det enda akta ar att folja sitt eget huvud, sina egna smaklokar och sensationer.

Vin och Man

Vinets varld ar mannens varld.

I detta omrade ar det fler man an kvinnor som arbetar professionellt. Anledningen till detta kanske ar att bland de passionerade vindrickarna ar de fler man som ser mojligheten att gora detta till ett yrke medans kvinnorna later det stanna vid att vara enbart ett noje.

Att leva och bo i Italien, jobba med vin och mat och dessutom vara aktivt medverkande pa vinprovningar och middagar med branch folk kan bade vara ett plus och ett minus. Det positiva ar att de flesta marker dig och minns ditt namn sen att de forsoker fa dig att falla for deras fotter ar en annan sak. Det negativa ar att de ofta inte respekterar dig och inte ser dig som en professionell figur med kunskaper vardiga en man's. Dessutom ar det inte alltid latt att skaka av sig ej jobbrelaterade komplimanger infor publik.

Daremot ar det allmant kannt att kvinnor generellt har ett mer utvecklat doftsinne (nagot som jag har svart att koppla till reella fakta da jag egentligen anser att kvinnor och man ar allmant lika i grunden, men i vissa fall ar det ett argument jag kan anvanda till min fordel).

Jag som dessutom ar utlanning gor ofta en ganska exotisk entré pa middagar och evenemang och manga ar nyfikna. Italienare fungerar pa ett satt som ar valdigt valkomnande for besokare men efter nio ar i landet kan det ibland vara lite irriterande att fortsatta svara pa samma fragor tex: Nar ska du flytta hem? Vad tycker du om italien/ italienarna? Visst ar det god mat? och sa vidare. Jag forstar deras intresse men ibland kanns det bara sa trakigt att upprepa samma svar att jag vill svara helt anorlunda ironiskt och det ar nagot som de inte forstar. Ironi tillhor inte den italienska kulturen daremot ar det florentinska humorn uppbyggd pa grova, raa skamt med massa fargglada svordomar. Det galler att hanga med i svangarna och svara tillbaka pa basta fiorentinska.

Vin & Sport- en inte sa dalig kombination

Denna helg har varit en fordjupning i sport och vin.

I fredags kombinerade jag thai-boxning med tva Pinot Nero fran Podere Fortuni och tonfisk tartarre,

Lordagen var en heldag av vinprovning med ett par valbehovda powernaps i pauserna. Klockan 11.00 borjade dagen med en vertikal vinprovning av ett Chianti Classico fran Villa Calcinaia. Vi provade '69, '75, '99 och '04 och, jag maste medge att jag var positivt overraskad da jag insag att '75'an fortfarande levde och visade upp en karaktar jag inte trott var mojlig for ett vin med 33 ar pa nacken.

Resten av dagen befann jag mig mellan Piazza Pitti, Piazza S.Spirito och Piazza della Passera dar Florence Wine Event bjudit in vingardar fran hela landet som presenterade sina produkter for vinkannare, entusiaster och vanliga konsumenter.

Dagen efter sprang jag mitt forsta lopp: "Corri la vita" aven kanns som Florens Maraton. Som tur var hade jag spottat det mesta dagen innan sa jag var i nagorlunda god form och njot av jogging rundan runt denna underbara stad i solsken.

Samma eftermiddag befann jag mig pa hotellet Relais Certosa i Florens utkanter, dar Federazione Italiana Somellier lat oss smaka pa det mesta av vad italiens alla regioner har att bjuda pa. Kvallen avslutades med nagot sa ovanligt som: ett glas vin (Franciacorta) med en vannina.

Idag ar jag tillbaka pa kontoret och det kanns nastan skont att kunna slappna av en stund. Ikvall blir det troligtvis en politisk kvall da Florens provins ordforande Matteo Renzi ska presentera sitt kandidat program. Politik och journalistik gar namligen hand i hand i detta underbara land av harlig korruption.

Ruffino's nya Syrah

Igar presenterade vingiganten "Ruffino" sitt nya Syrah di Cortona. Det var fest (saklart) och vi var bjudna till ett av deras vinslott i narheten av Bagno a Ripoli i Florens utkant. Valkomnandet var valdigt varmt trots att de valt att utfora evenemanget utomhus i tradgarden dar de tanda brasorna och svamparna lyckades inte riktigt tina upp mitt kalla osvenska blod.

Till min stora lycka fanns mat och vin i stora lass och jag spenderade en stor del av min kvall framfor kockarna som grillade blackfisk pa spett och smakade aven en utsokt risotto med saffran, musslor och smasnackor (vongole).

Det var over 500 inbjudna och minglandet gick battre an forvantat da jag stotte pa manga av mina gamla kollegor och vanner i restaurang och vinbar's kretsarna. Det kanns skont vid dessa tillfallen nar allt bara flyter, efter manga ar's kampande med att bygga upp ett kontaktnat i ett frammande land.

Vinet, ett Syrah fran Toscana, var lite val ungt men det verkar som ett vin som kommer att aldras bra. Doften var lite val enkel och inte alls sa kryddig och pepprig som ett bra syrah, enligt mig, ska ha. I munnen daremot var det en trevlig overaskning som utvecklade sig i rask takt i alla dess former och smak explotioner och holl dessutom i sig i flera minuter.

Kort sagt: som en av mina gamla kollegor uttryckte sig: "fa caccare!" vilket egentligen betyder "smakar skit" men har blivit ett uttryck bland oss "vinsmakare" i gruppen jag ofta smakar viner med for alla viner som inte ar perfekta. Ett ironiskt satt att driva med oss sjalva. Efter alla dessa langa utlaggningar av komplicerade vin-ord for doft och smak ar det skont att kunna uttrycka sig kort och okorrekt ibland..

Festen fortsatte fram till tolv-snaret och avslutades hemma hos min kollega pa redaktionen med att oppna tva "fina" viner som blivit daliga for att senare avnjuta ett utsokt "Sangioveto" fran Badia a Coltibuono, en av mina favorit vingardar i Chianti.

Idag ar det lite segt pa arbetsfronten och senare ikvall vantas mig en gratis-aperitivo pa en av Florens basta sushi-hak. Ah! vad livet som vinkomunikator ar splendidamente underbart!

SveaRike

En snabbis till mitt hemland bjod pa otroliga middagar bestaende av lax, kraftor, Mammas speciella Janssons frestelse, Lisas Scampi gryta, Emmas hembakade prinsesstarta och mycket mer av det goda svensk-internationella koket. Pa en vecka lyckades jag bara ga upp 2 kilo, hade jag stannat en till hade jag definitivt kommit over 5 kilos-gransen.

Det ar konstigt vad de bekanta smakerna fran uppvaxten kan gora med hungern. Jag ar omattlig och vill ata allt, aven sant som jag inte var sarskilt fortjust i nar jag bodde i Sverige. Messmor forvandlas till prestigefull rysk kaviar, mannagrynsgrot med drottningsylt lika exklusiv som om den vore gjord av 24 karats guldgryn. Det ar som om min magsack ar utsvulten pa allt som doftar barndom, ungdomsar och mamma. Kanske ar det en mental kansla av att fylla min kropp med sa mycket sverige som mojligt innan det ar dags att atervanda till margherita, papardelle, ribollita och mandolin- spelande romantista italienare (det sista ar en myt..Efter 9 ar har jag annu inte sett en enda..och jag har dessutom en fin tradgard framfor mitt fonster som skulle passa utmarkt for italienska sonater i sommarnatten. Jag vantar fortfarande pa att fa slappa ner mitt har..)

Det var en kort men intensiv vistelse, som inte uppfyllde sitt ursprungliga mal. Min systers andra dotter foddes i natt och jag var tillbaka i Florens igar kvall. Kanske gjorde hon det med flit. Ville komma i ordning lite forst innan motet med Moster- Mandolin. Hon kommer troligtvis dopas till Maya och med all sakerhet kommer hon alska att dansa med moster Sarah till skraliga slagers och forra arets pop-hits sasom sin syster Hannah.

Vinprovning for 20 svenska revisorer

Sa som jag forutsag gick vinprovningen som en glans vi hade till och med en professionell fotograf som forevigade manga av de oforglomliga ogonblicken. Bilderna kommer att publiceras pa hemsidan till Upplev Italien projektet (www.upplevitalien.se). Hoppas jag inte ser aldeles for glansig ut efter allt springande upp och ner for de 100 trappstegen i medeltidstornet dar valkomst-bubblet serverades.

Det var en blandad grupp, aldre och yngre (unga och gamla later sa negativt..), kvinnor och man. De tidigare grupperna jag serverat har de flesta bestatt av enbart man och jag maste saga att stamningen denna gang kandes markbart mer civil och mindre "djurisk".

Jag ar en av de som foresprakar teorin; man och kvinno ar inte sa olika, dat ar samhallet som gor skillnaden. Men, i vissa stunder undrar jag om det inte finns medfodda beteenden omojliga att tamja. Vill dock paminna om skillnaderna mellan person och person, naturligtvis.

I morgon aker jag hem till svala Sverige for ett kort besok i huvudstaden och hemstaden (Uppsala). Mitt fjarde syskonbarn ar pavag! Hoppas jag kan fa nagon dag av relax, skog, svamp, bar och mamma..

Saknar all mat, aven den jag inte tyckte om nar jag bodde i sverige (nio ar sedan). Konstigt. Kan det vara nagot med generna?

I vilket fall som helst kommer jag buffra upp med makrill, kaviar, lax, krabba, fun lattdryck, blabar, kantareller och allt annat som far mig att gora en resa tillbaka i tiden. Valkanda smaker nar man inte kanner dem pa lange aktiverar smak-minnet lite extra nar papillerna kommer i kontakt med dessa, Det ar en underbar upplevelse.

Ett annat exempel pa detta ar att ateruppleva en smakupplevelse av ett fantastiskt vin man druckit for flera ar sedan och faktiskt lyckas minnas och kanna igen smaken (aven om smaken alltid forandrats nagot nar vinet aldrats i flaskan). Det ar som sagt en oerhord tillfredsstallelse.

Forberedelser for sondagens vinprovning

Pa sondag kommer det ner 20 revisorer fran Sverige for att Uppleva Italien med vart projekt med samma namn. Det blir en klassisk vinprovning som inkluderar ett vitt Toscanskt, ett Chianti, ett Brunello-vin och ett SuperTuscan. Sitter just nu och forbereder menyerna och platsdukarna. Det kommer att bli en harlig kvall.

Till Vernaccia-vinet (det vita) kommer vi smaka crostini med saffrantopping, till Chiantivinet blir det en typisk italiensk ratt gjort pa ett sadesslag som inte finns i Sverige, pa italienska heter det "farro" och liknar korn i formen och serveras ofta i form av en sallad. Pa sondag kommer vi tillaga det med farska tomater och basilika som gar perfekt samman med syran i Chianti-vinet. Till Brunello'n blir det kallskuret typiskt toskanskt sasom toskansk lufttorkad och saltad skinka, finocchiona som ar en sorts salami gjort pa de fetare delarna och med fankal som huvudsaklig krydda och tillslut en klassisk salami med vitloks och svartpeppar- smak. Avslutningsvis med Super Tuscan- vinet blir det lagrade ostar i form av parmesan och en ost som heter "Buccia di rospo" (vilket ordagrant betyder paddskinn) och tillverkas i Panzano av en vin och ost- bonde med foretagsnamnet "Corzano e Paterno".

Med andra ord; jag aterkommer med detaljer och bilder fran ett event som verkar bli riktigt bra (ta i tra..).

ps: dessutom ar det redan dags for firmafest nummer tre pa fredag..ds

Sjoborrar- en specialité

For forsta gangen i mitt liv smakar jag dessa konstig djur som lever mesta delen av sitt liv langs havskusten med ett stadigt grepp om en klippa.

Tre runda, muskiga man med sjalar pa huvudena och smutsigt orangefargade vita linnen motte oss i ingangen till “Ricciolandia” (“riccio” pa italienska betyder sjoborre) en resturang langs den Salentanska kusten som slingrar sig mella Bari och Brindisi. Sjoborrarna (fortfarande levande) delades i tva med stora piratknivar och bara hander. Mannen verkade inte kanna ett dugg nar de vassa taggarna borrdes in i deras laderliknande hud.

Inuti dessa konstiga djur ar det som rander av orange eller vitt kladd och en liten del havsvatten. Man tar en bit av den mjuka delen av det apulianska brodet (bakat i stenugn och innehaller salt till skillnad fran det toskanska) och groper ut smeten ur skalen. Det smakar mycket hav, salt och liknar kanske den rora man kan hitta i krabborna (eller ar det kanske fargen som lurar mig?). Det ar inte mycket mat i de stackars svarta piggbollarna och egenligen ater man ju mest brod. De riktiga sjoborre gormanderna kan ata mellan 80 och 100 stycken utan problem.

Tillbaka till verkligheten

En ganska skon kansla att aterga till sitt eget liv efter olika studiebesok i andras. En viktig och larorik upplevelse som alltid, att “wallraffa” sig runt langs kusterna (frankrikes och italiens sodra delar) som forkladd semesterfirare blandat med intensivt insmaltande i en nufortiden valdigt kand miljo.

Pa franska rivieran startade jag upp med ett par dagar av intensivt rosévins smakande sasom schemat forutsag. Ett par middagar hemma hos Lena (alltid lika valfyllda bufféer av lackeheter) i kombination av valkylt rosé med is (!) och lattsammt smaprat pa det sprak jag fortsatter att onska att jag beharskade battre.

En trip till Saint Tropez utvecklade sig till en resa pa 4 timmar i bilko och, for att latta upp stamninen en aning, rockmusik pa hogsta volym med medfoljande bil-dans i sittande stallning (undrar hur den raknas i kaloriforbrannings termer..).

Val framme i lyx-paradiset blev det fodelsedags kalas. Jag och Lena firade var 60 ars dag (30 + 30) med en flaska “Black”, ett rosé i en helt svart flaska utan etikett men med ett innehall som fick vara smaklokar att gora frivolter.

Nasta dag: besok pa Chateau Sainte Roseline pa den provensaliska kusten. Efter en intressant rundvandring i vinkallaren provade vi de olika produkterna. De producerar tre linjer av vitt, rott och rosé som skiljer sig at i druvsorter, lagring och prisklass. Min favorit blev den lite ekiga och smoriga rosén i linje nummer tva Cuvée Prieure, en Cru Classé lagrad pa nya ekfat med bàtonnage-metod, dvs jasten och partiklarna som naturligt satt lagger sig pa botten av fatet rors upp med en trapinne for att blanda sig med resten av vinet.

Tva av dessa utmakta flaskor vin fick folja med mig vidare pa min resa som nu tog mig till annu en sydlig kust, namligen Puglia.

Irriterande, parfymerade, ointresserade damer borde bannlysas fran vinprovningar!

Ni undrar saklart hur det gick pa Tignanello provningen. Jattebra ar svaret, aven fast det var vissa storande element i omgivningen. Vi var det vanliga ganget plus en jattetrevlig brasilianska och en fiorentinsk fortitaggare. Den sista var den storande faktorn om ni inte forstod det mellan radera.

For det forsta sa brydde hon sig ingenting om vinerna, ville bara dricka och bli full. Det finns inget varre nar man sitter och njuter av dyrbart vin an en person som sveper i sig nagot som lika garna hade kunnat vara Tavernello eller Akeson i BaginBox. Hon hade stark parfym sa jag kunde inte koncentrera mig pa doften (en av de forsta tumreglerna for vinprovning ar att inte ta pa sig parfym som kan forvirra doftsinnet) men det varsta var nog babblet. Babblade utan uppehall hela kvallen och dessutom kallade hon mig och den andra tjejen "le bambine" vilket betyder ordagrant "smaflickorna". Jag svarade direkt da mina latta blonda fjun reste sig pa ryggen. Ar det oss du pratar om? ja, sa hon. I Florens ar det ett trevligt satt att kalla varandra och beyder bara att man tycker om personen.

Efter att ha spenderat nio ar i staden, kanns det som jag vet det mesta om spraket och hur det anvands och bambina ar inget jag uppskattar. Det ar ungefar som att saga "lilla gumman" pa svenska. Nagon som man inte kanner och som dessutom ar allmant jobbig borjar kalla dig "lilla gumman", for mig slar det larm. Respektlost och ouppfostrat. Kanske ar jag lite val ordsnobb, men vissa saker tal jag bara inte.

I vilket fall som helst provade vi Tignanello 2001, 2000 och 1999. Min favorit ar och forblir faktiskt 2001 som med sin friskhet och balans overvinner aven de aldre skordarna. 1999 var inte dum den heller. Hade aldrats bra och var mogen for att drickas nu. Tror att 2001 kommer att vara en total smakexplotion om ca 4 ar (2012).

Fortsatter ringa runt till mina tidningar nu sista veckan innan semestern.. Som bar till Nice (troligtvis en vintur till Bandol-distriktet) och sen Puglia dar jag tankt upptacka de vita tillsammans med alla deras underbara fiskratter.

Forvantningar, Forandringar och Klackar

I kvall smaller det!

Min kare gamle kollega Filippo ringde nyss och berattade att de anordnat en vinprovning i kvall.. av Tignanello! Piero Antinoris forsta riddare som ju faktiskt var det forsta vinet att bli omnamnt ett Super Tuscan. Det han under manga ar fortsatt att forvana mig. For sin charm, elegans, enkelhet och storhet i en mystisk blandning som ger smaklokarna nagon att tugga pa.

Jag ar valdigt uppspelt och klarar knappt av att gora mitt jobb pa kontoret da mina tankar fortsatter att svava bort i landet av dofter,smaker och sensationer som kan fa en isbit att fortsatta vara frusen aven mitt pa en asfalterad gata i Florens den 1 Augusti (det ar 38°C idag).



Igar var jag pa en restaurang/ bar som heter Golden view Open Bar (kanske det fulaste namnet jag nagonsin hort..) och tog en aperitivo med min van Camilla. Drinken var fantastiskt, likasa utsikten over floden, dessutom var servicen helt ok (vi kande servitoren och fick 10 euro rabatt vilket kan ha paverkat det hela en del..). Klackar, klanningar och tjejsnack ar en banal beskrivning av kvallen men vi var snygga som stryk och klackarna var sa hoga att de akte av innan jag atit upp den sista jordgubben som garnerade glaset. (Hade saklart extraskor i Pippi Langstrump- vaskan).

Efter lyxbaren kande vi bada ett stort behov av att gora nagonting drastiskt sa vi struttade ivag med vara klanningar och klackar (for min del nu bestamt lagre) till puben och tog varsin ol (for min del Weiss for Camillas Warsteiner). Ibland kan skillnader vara sa otroligt behagliga. Det ar skont att kanna att man lyckas vara sig sjalv bade pa lyxsalonger och sunkiga olhak. Det betyder kanske att man kommit lite langre i sin personliga utveckling och star lite stadigare pa jorden (i gympadojjor eller Pradaklackar spelar ingen roll).

Ikvall, pa vinprovningen..ahh vinprovningen! nu blir jag exalterad igen.. berattar hur det gatt efter helgen.

Fortsatter att jobba.

Rosé

Det ar sa varmt sa man riskerar att svimma nar man gar utanfor dorren, ar pa kontoret, hemma..ja faktiskt var man an befinner sig. Ganska jobbigt. Da kommer raddningen: Rosévin. Min nya stora karlek. Kommer faktiskt att aka till franska rivieran den 9 augusti just for att spionera pa hur de gor dessa underbara viner. Det blir nog Bandol-omradet men forhoppningsvis kan jag ta en svang aven till Chateauneuf-de-Pape omradet for deras underbara roda (mina favoriter, aven i sommarvarmen).

Igar avnjot jag ett glas Toskanskt rosé pa "min" vinbar. "Rocca di Montegrossi" gjort pa Sangiovese druvor. Det har en stark rosa-rod farg, inte alls som de lite mesiga blekrosa fransoserna (som jag alskar over allt annat), har en volymprocent pa 14,5 ° och kan darfor ge lite svag huvudvark tyvarr men dricker man vatten som en kamel och gar hem i god tid sa har man fortfarande en chans att komma till jobbet dagen efter i ett nagolunda gott skick (oj, italienskan har gjort mig till en expert i langa meningsbyggnader..).

Fortsatter jobba, svettas och kampa for att komunicera mitt vin medans jag drommer mig bort till de underbara rosafargade floderna som vantar pa mig efter nasta vecka.

Solaia

Harom veckan blev jag inbjuden av en av mina gamla kollegor pa vinbaren att medverka i en vinprovning av det mytomspunna vinet Solaia. Han ringde , som vanligt, i sista minuten och det ar i sadana fall som det ar ganska bra att inte ha ett fullspackat schema for vem skulle vilja missa en sadan tillstallning?

Vi hade fyra olika argangar, 2003, 2001, 1999 och 1993 uppradade pa bordet pa den (inte sa klassiska) resturangen "La Birreria Centrale", som ju faktiskt ar ett ol-hak egentligen. Men, men, det ar bagateller man far leva med.

Solaia abbinerat med Bayerska korvar och flaskben ar kanske inte det optimala sa jag (vegetarian) at ost och gronsaker. Inte sa dumt med osten, men enligt mig ar ett sadant stort vin till for att avnjutas "solo" och allena.

2001 var fantastisk (sarskilt efter att ha avsmakat 2003:an's lite trakigt kokta toner av marmellad och overmogen frukt) och jag kan se en lang framtid for det vinet, om det konserveras pa ratt satt. det vill saga, liggandes i en vinkallare med ratt temperatur och luftfuktighet.

1999 hade utvecklats till en riktigt mogen man. Trofast och stabil. Nagon man vet man kan lita pa aven i det langa loppet. Detta blev sedan an en gang konstaterat nar det blev dags for argang 1993. Jag personligen skulle pasta att det kommit till sin perfekta mognad och darmed saga att 15 ar av lagring pa flaska ar perfekt for en bra argang som 1993.

Nej, nu ar det slut pa min bloggpaus pa kontoret och 2000 samtal med tidningar vantar pa mig..

A presto!

Dopp i glaset

Villa Capezzana i narheten av Prato bjod till fest harom kvallen. Da var jag sjalvfallet dar. Det hela borjade med vinprovning for pressen. Vertikal sadan, dvs man smakar flera ar av samma vin for att se hur det utvecklas. Min favorit var faktiskt Villa Cappezzana 1998 aven om Tua Rita av samma argang inte var sa dum den heller. Dessutom gor de ett underbart vinsanto, dessert vin som ofta serveras med mandelskorpor aven om experterna hatar det. Det finns till och med ett projekt pa att gora glas dar "cantucci" skorporna inte gar att doppa. Det blir ju liksom lite svart att smaka ett vin fullt av kaksmulor. Tank er att doppa vitloksbrod i rodvinet, eller varfor inte en raka i det vita. Vissa skulle slita sitt har..och aven jag ar nog en av dem som skulle lamna platsen omedelbart om jag sag nagot liknande.. Det ar ju trots allt kombinationen av mat och vin man pratar om, men nagonstans maste man ju faktiskt dra gransen.

Sommarens skavanker

Sommaren ar underbar men..

Kanske kanns det naturligt att ata en sallad i juni och stek med potatisgratang pa vintern men ibland kan det kannas som att vissa matratter blir tabu nar sommaren kommer. I italien (just nu 30 °C i skuggan i Florens) byter man mer eller mindre ut menyn. La Ribollita (tjock soppa gjord pa gronkal, bonor och brod) blir till Pappa al pomodoro(tjock soppa av tomat, brod och basilika), spaghetti alla bolognese blir till pastasallad, tiramisù blir till citron sorbet.

Men, om man skulle bli sugen pa lasagne under parasollet da? Far man inte ata det bara for att nagon konstig lag sager det?
ja, ja, det far val bli min nasta uppgift att tillaga en jattelasagne sa att jag aldrig blir utan om jag skulle bli sugen.

Rott vin da? Min favorit. Garna toskanskt saklart. Sangiovesedruvan har en stor beundrare i mig. Jag har valdigt svart att hitta barer dar det serveras i ratt temperatur, och om sa skulle vara blir det snabbt fingerljummet sa att man inte kanner nagon annan smak an alkohol.

Som sagt, sommaren ar harlig, men har aven den sina skavanker pa mat och dryck fronten.. for att inte tala om bikinidebuten (!)

En speciell rodbetsallad i sommarhettan

Varmen har kommit, och det med besked. Florens ligger i en dal och nar hettan tryckt sig ner tar den sig inte upp igen. Luftfuktigheten ar klibbig och de tar svart att andas.

Det ar viktigt att dricka massor av vatten om man vill halla igang sin vinpassion. Samtidigt kan man kanske inte halla samma tempo som under vintern. Det blir vitt vin (inte min favorit, sa i mitt fall bubbor..) och kanske en och annan ol.

Har om dagen uppfann jag ett nytt recept: Sommrig rodbetsallad (jag ar ett stort fan av rodbetor generellt).
4 kokta rodbetor
1 grapefrukt
Tunna skivor parmesan
Dressing: appelcidervinager, olivolja, senap, peppar, salt

Skar rodbetorna i tuna skivor och varva dem med den skivade (och skalade) grapefrukten i en ring runt en flat tallrik. Gor en dressing av olivolja, appelcidervinager, lite senap, salt och peppar. Skiva parmesanen och smula over. Hall over dressingen. Klart!
Jag serverar den med en enkelt stekt laxfilé men bara fantasin kan satta granser for dess oandliga kombinationer.

Jag ska nu aterga till mitt pluggande av industriell rakenskap.. Che palle!

(uttryck som ordagrant betyder “Vilken pungkula!” men anvands for att uttrycka att nagot ar jobbigt eller trakigt. Troligtvis syftar man pa det jobbiga i att har pungen full och inte kan tomma den (!) Dessa italienare ☺…)

Att dricka i det grona

Titta har! bilder fran var senaste middag med nagra av mina master- vanner. Platsen: Tenuta Pietrafitta (bry er inte om namnet.. min sommelierutbildning heter FISAR..(!)) i San Gimignano, Toskana strax innan Siena.


Mat och vin i bra kombination. Jag rekommenderar varmt Nero d'Avola Passo delle Mule och Fontalloro fran Félsina 2004. Tva helt olika viner. Det forsta fran Sicilien men inte alls sa tungt som manga sicialianare kan vara. Det andra ar en klassiker fran Toskana. Ett tips ar att oppna flaskan nagra timmar innan (ca 2) for att avnjuta det i sin totala gudomlighet.



For att beratta lite "cavoli miei" (mina kal(for att inte anvanda den vulgara versionen som refererar till det manliga konsorganet..)..italienskt uttryck som betyder ungefar : personliga saker ointressanta for andra.) sa kan jag stolt saga att jag fick 27/30 pa min senaste tenta. Pa fredag har jag annu en i balans analys, riklassifiering av ekonomiska utrakningar och patrimoniella status av vingardars rakenskaper. Intressant va? Om jag inte slangt mig fran Ponte Vecchio innan jag klarat av denna kommer inget langre att stoppa mig.

Renzo, min kara katt hjalper mig med utrakningarna (han maste dessutom sta ut med mig och mina latt nevrotiska utbrott da matematiken inte fungerar) da han smular sonder fotokopiorna pa badrumsgolvet varje morgon. Det ar tur att han inte far ga ut annars hade han slangt sig fran narmsta bron for lange sedan.

En dag i olets land

Visste ni att man faktiskt producerar gott ol i italien? Tva olbryggerier: Olmaia och Del Borgo, det forsta i Toskana det andra i Roms landskap Lazio. Allt ol ar gjort med metoder av hogtempererad jasning och ar darmed ett lite mer komplext och parfymerat ol. Inte Pripps precis.

Igar serverade jag nagra av deras produkter pa en vinmassa i Genova: "Vino Terroir" organiserad av e Internet portalen Tiguillio Vino dar journalister, bloggare och andra passionerade vin, mat och ol konsumenter traffas for att utbyta asikter, tips och kommentarer.

Mitt favorit ol var Olmaias "PVK" ett ol aromatiserat med apelsinskal, koriander och nagot annat jag inte minns. Stilen ar den sakallade "blanche" dvs lite liknande weiss ol. Skummet ar fylligt och kramigt olet mjukt, doftande och lent men den typiska eftersmaken av banan.

En helt ok arbetsdag i dryckernas tecken.

Svitaliensk fodelsedag

Det har varit en intensiv vecka med foraldrar, syster, systerson och massor av trevliga mat och vinstunder.

Vem hade kunnat tro att en sadan blandning av italienare och svenskar skulle bli en sa lyckad kvall. Vi samlades pa en typisk toskansk trattoria som svenskarna snabbt fyllde med gul och bla ballonger, svenska flaggor och bubblande skratt. Efter en halvtimme dok de flesta av italienarna upp, vissa kom efter en timme(visade direkt sitt ratta ansikte). Pa sa satt hade svenskarana mojlighet att dricka ett eller tva glas vin innan och kanske var det den redan sa livade stamningen en av anledningarna till en sa lyckad fortsatt kvall. Dessutom var manga av svenskarna inbodda Florentinare sedan manga ar.

Den absolut starkaste kontrasten kom nar efter italienarnas bullrande fodelsedags sang "Tanti auguri a te.." svenskarna sjong "jag ma hon leva..". Jag har aldrig tidigare uppfattat den som en mjuk och stillsam sang, men i detta sammanhang var det sa man fick tarar i ogonen.

Maten som serverades (fran kl 21 fram till kl 24) var en blandad buffè av tio olika "antipasti" och "secondi" av bade kott och gronsaker. Vinet vi drack var en Chianti Classico "Il Grigio" producerat av vingarden San Felice. Ett lyckat val.

I morgon kvall blir det en middag att aldrig glomma. Jag och nagra fran min master-kurs lagar mat och hedersgasten Massimo Castellani, president for AIS i Toskana (Associazione Italiana Somellier) Italienska Somellier Forbundet, tar med sig vin fran sin privata kallare.

Dagen efter aker jag till Genova for att medverka pa ett vin evenemang "Vino Terroir" dar jag kommer halla upp, inte vin, utan ol (!) till torstiga och nyfikna inbjudna. Hoppas att huvudet inte ar aldeles for tungt..

Post-Bordeaux

Vad ar viktigare an en vit vecka efter en tur i Bordeaux? vaxlar mellan intensivt vinprovande och gourmet middagar och entusiastiskt joggande och nyttiga menyer. Kanske skulle man kunna kalla mig en livsstilsschizofren. Men, det ena leder till det andra. En del av livsnjutandet gar ju ut pa att halla kroppen i god trimm for att kunna ta emot alla dessa fantastiska kulinariska masterverk. Ar inte kroppen i gott skick njuter den pa ett frustrerat och aldeles for glupskt satt medan om man varvar nyttigt med gott, sunt med onyttigt far man en helt annan helhets bild.

Jag anser att ett glas vin smakar battre efter ett tranings pass och en stor tallrik pasta smakar battre efter en vecka av gront te och morotter. Kanske ar jag drastisk, men i min drastiska laggning hittar jag nagot av en balans. Nagot som ar viktigt i mitt jobb dar tanniner, syra och frukt har en aldeles speciell relation. Som min favorit "negociante" i Bordeaux upprepade, talandes om just denna balans i de roda fran distriktet : Elegans, Finess och Livslangd. Detta ar vinsociologi av hogsta grad.

Vardags lyx

Igår kväll kom en grupp koreaner in på vinbaren. De hade en lista med viner de ville prova och vi försökte gå dem till mötes så gott vi kunde. Det slutade med att de lät sig guidas av oss och vårt utval och lade listan åt sida. En Brunello di Montalcino Poggio di sotto, 2003, precis utkommen på marknaden, var deras första flaska. Incredibile! Helt otrolig.

Kanske är de vad man måste förvänta sig av et 85 euros vin, men kanske det bästa Brunello någonsin, förutom Cinelli Colombini, Le prime donne, 2001, som alltid kommer finnas på min lista över de absolut mest fanastiska viner jag provat.

Andra flaskan blev en Barolo Oddero, Vigna Rionda, 2001. Det är i sådana stunder som man bara önskar att man kunde få vara kund isället. Ser på dem med avund i blicken och suckar. En dag kommer kanske då jag kommer att sitta där och välja och vraka mellan dyra viner och låta mig guidas av proffs. Jag är bortskämd redan som det är dock. Att jobba på en vinbar ger otroliga förmåner.

Kvällen blev lång och avsluades med en flaska för oss arbetandes själar. Tenuta il sogno, Barbera d'Asti 2004, en vingård i Piemonte som är driven av en norsk familj. Inte alls dåligt jobbat. Ett perfekt avslut på dagen.

Titta, lukta, smaka

På en av mina lektioner ute på vingården lär vi oss att komunicera vin. Under en lång tid har vinmänniskor försökt distansiera sig från vanligt folk genom krångliga ord och oförståeliga förklaringar. Det är lätt att ta distans när ett snobbigt sätt och en överlägsen attityd medföljer den värld som ju egentligen tillhör lantbrukarna. Det är i de enkla vinodlarnas händer som allt börjar. Vin är frukt av en symbios mellan människan och jorden. När analysen tar överhanden är det lätt att tappa förståelsen för vad det egentligen är man analyserar.

Vin är för alla och det är viktigt att komunicera det på ett sätt som översätter och filtrerar från det komplexa språk som vanligtvis används. Professionella vinprovare har speciella, gemensamma scheman de följer och de är viktiga för att förstå varandra. Det är en teknisk analys av vinet och det är därifrån alla krångliga termer kommer.

Vi fick prova fyra viner. alla från toscana, från två olika områden. två var gjorda av endast sangiovese druvan och två hade även andra druvor i sitt recept. Ett vin var från ett annat år.

Efter att ha tittat, luktat och smakat de fyra vinerna blev vi ombädda att reda ut rebusen. Var kom vinerna ifrån, vilken årgang pratade vi om, varför trodde vi så?

Detta var en enkel nybörjar provning men ändå satte den mina smaksinnen på prov. Det handlar om koncentration, kunskap och erfarenhet. Ju fler vin man provar desto vanare blir man att känna igen olika dofter.

Ingen klarade att lista ut det rätta svaret även om många saker kom upp i de enskilda analyserna.

Vinerna var: Montevertine, 2004, Cepparello, Isole e Olena 2004, Nobile di Montepulciano, Boscarelli 2004, Castello di Ama 2003. Alla fyra vinerna har blivit betömda med 3 glas i vinguiden "Il Gambero Rosso" (högsta betyg) som är en av de faktorer som styr vinmarknaden i Italien.

De är alla fyra väldigt goda viner, men olika på många sätt beroende på vinifikation, ålder, terräng och druvslag. Toscana visar skillnader i jordkomposition och klimat och detta syns i de olika vinerna.

Visst är det spännande att knacka på dörren till våra sinnens oändliga värld?

Fufluns Filosofi- Sveriges Nya Vinblog

Det är dags att ta tag i mina rötter och bli "autoctono" dvs växa i min naturliga terräng, rapportera om mina evinnerliga äventyr här i Fufluns hemtrakter och guida er igenom mineraler, jäsning, konsten att spotta och alla andra problem och ämnen som rör denna omtumlande värld av vin.

Fufluns, vem är det?

Romarnas hade Baccus, grekerna Dionysus och etruskerna hade Fufluns. Denna vingud, som alltid verkat i skuggan av sina bröder tillbads ofta genom speciella ceremonier och offringar. Etruskerna var ett folkslag som bodde i Toscana och som redan 500 f.Kr odlade och tillverkade vin i detta område som visade sig ha de perfekta förutsättningar för vin odling. Det är inte av en slump som Italien en tid kallades för ”Enotria”, Vinets land.

Sarah, vem är det?

Jag började blogga på www.vinoverita.blogspot.com (blog på italienska, svenska och engelska) och har nu äntligen tagit tag i en ny sida enbart på svenska.

Här kommer ni hitta resultat från vinprovningar (både officiella och privata), nyheter från italiens ständigt växande vinmarknad i dess nuvarande blomstrande utveckling och otroliga resor i vad man skulle kunna kalla Fuflunsiansk filosofi.